Nyligen var jag på poesifestival i Nicaragua. Mitt på torget i den lilla staden Granada. Säkert tusen personer i publiken. Upp på scenen träder den italienska poeten och hispanisten Emilio Cocco. Sorlet tystnar. Han tittar ut över publikhavet, skakar på huvudet och säger helt stilla. ”På Italienska poesifestivaler är vi glade om det kommer 35”. De europeiska, nordamerikanska och australiensiska poeterna som satt omkring mig på deltagarbänkarna skrattade alla igenkännande.
Jag vill inte påstå att poesi är publikmagnet i hela Latinamerika, men det är uppbenbart att poesin på denna kontinent är stadd i en utveckling och växt som det var länge sedan vi såg i Europa. Tre olika inblickar i detta får man om man läser antologierna, Malditos Latinos Malditos Sudacas, poesía iberoamericana made in USA, EBL, México, 2009, ISBN 978-607-00-2108-4, Zur Dos, Última Poesía Latinoamericana, Paradiso , Argentina, 2004, ISBN 987-9409-42-6 och Cuerpo plural, Antología de la poesía hispoamericana contemporánea, Pre-textos, España, 2010, ISBN 978-84-92913-17-6
Malditos Latinos Malditos Sudacas (redaktörer: Móncia de la Torre och Cristián Gómez)rymmer den vitala och svårsorterade spanglish-poesin. Det handlar om en poesi på ett nytt språk, Spanglish, men också på två språk, spanska och engelska, i olika viktning. I höstas var jag på Poets House i New York och bevistade ett seminarium kring denna poesi som nu fått en akademisk förankring, men som i ännu till hälften tillhör gatan och som långtifrån har erövrat de ofta konservativa poesisalongerna i USA. Antologin rymmer 17 poeter, som ges ett rimligt stort urval. Alla rör sig mellan kulturerna och/eller språken. Men mixen är unik för varje poet. Spanglishpoesin är intressant, tycker jag, inte minst som ett exempel på de innovativa poesier och poetiker som präglar vår epok, den epok som i högre utsträckning en någon tidigare lever av och genom migration.
Zur Dos (redaktörer Yanko González och Pedro Araya) utkom redan 2004 och har en starkare prägel av kanonambition. 30 poeter från många av Latinamerikas länder och ett informativt efterord av den argentinska poeten och kritikern Edgardo Dobry (f. 1962). Hans tanke är att den nya latinamerikanska poesin orienterar sig i informationsflödet och allierar sig med en mängd olika uttryck ”poeten söker sin icke-plats bland reklamslogans, gatuspråk, rockmusik, litteraturhistorien, pop och rap”. Idag, i den postdigitala eran, kan en sådan beskrivning – åtminstone för mig te sig daterad. Internetsurfarnas och adaptionernas poeter präglar knappast längre poesins försök till förnyelse. Men antologin rymmer mycket väldigt bra poesi.
Titeln Cuerpo plural, med dess referens till kroppen och mångfalden, känns mycket mera adekvat för vår tids poetik. Antologin, som kom förra året och väckte en hel del uppmärksamhet i Spanien (Googla på titeln) rymmer till viss del samma poeter som Zur Dos. Men om de i den tidigare antologin innefattades i en kontext abZURDO, delvis präglad av den dåvarande argentinska krisen, så har de i Cuerpo Plural fått en helt annan innefattning. Med antologin följer en CD där poeterna i långsamma och mycket sevärda intervjuer talar om sin poesi och poesin i allmänhet. Antologin har också ett välskrivet, djupt tänkt och ytterst läsvärt förord av antologeten, den venezuelanska essäisten, akademikern och kritikern Gustavo Guerrero, verksam vid Princeton.
Sammantagna visar antologierna på att den svenska poesin har allt att vinna på att bliga mot denna väldiga poetiska kontinent i sitt sökande efter en nödvändig förnyelse.
