Den store chilenska poeten Gonzalo Rojas har dött. Son till en gruvarbetare. Född 1917. Rojas blev av Allende utnämnd till ambassadör i flera länder och tillbringade diktaturen i exil, först i Tyskland sedan i Venezuela. Gonzalo Rojas poesi är sensuell, erotisk och elegisk till sin kärna. Han har fått alla fina priser man kan få i den spanskspråkiga världen och var utan tvekan en av efterkrigstidens viktigaste spanskspråkiga poeter. Döds och intighetsmeditationerna är nästan lika många som kärleksdikterna i hans verk. Nuet invid en avgrund.
Poesi och litteraturprogrammet Estación Azúl som varje vecka sänds (numera lördagskvällar) på Radio Nacionál de España gjorde 2004 ett mkt bra program om Rojas när han fick Cervantespriset. Det kan avlyssnas här http://www.ivoox.com/estacion-azul-entrevista-a-gonzalo-rojas-audios-mp3_rf_630856_1.html
Nedan en snabb översättning av en av hans mest berömda dikter:
TILL TYSTNADEN
Oh röst, ojämförliga röst. Havets alla håligheter,
havets alla håligheter räcker inte,
himlens hålighet
skönhetens hela kavitet
räcker inte för att rymma dig,
och även om människan tystnar och världens faller samman,
oh mäktiga, gör du det ej,
du upphör inte att vara i allt
du fyller tiden och varat, ojämförliga röst,
ty du är och är inte, och förblir näst intill min Gud,
och näst intill min far, när jag som mest förmörkas.
En bättre svensk tolkning av samma dikt kan man läsa i Lasse Söderbergs urvalsvolym Mot döden (Aura Latina, 2005) ISBN 91-975445-1-5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar